|
|
| þorgeir þorgeirson: | ändamål
vår öbons saga |
til hvers
kosningavor eybúasaga |
| thorgeir
thorgeirson:
ändamål © tolkning inge knutsson |
til
hvers
© leshús
|
| vad
i helvete gör jag her
i et land fullt av socialdemokrater känslolösa horor och dyblöt tvätt på streck vem fan skickade mig hit
|
hvern
djöfulinn sjálfan er ég að gera hér
í landi fullu af sósíaldemókrötum náttúrulausum hórum og hráblautum þvotti á snúrum hver andskotinn sendi mig hingað
|
| thorgeir
thorgeirson
vår © tolkning inge knutsson |
kosningavor
©leshús
|
| vad
borde man tänka nu
vad borde man kunna tänka nu vad borde man säga nu framför allt vädret blir hela tiden bättre
man resar sig i kambodja
|
hvað
skyldi nú eiga að hugsa
hvað skyldi nú mega halda hvað skyldi nú þurfa að segja helst veðrin batnandi
uppreisn í kambódíu
|
| eybúasaga
© leshús |
thorgeir thorgeirson
öbons saga
© tolkning inge knutsson
|
| 1
eyjan er land útí í hafinu og lengi vel komast þangað enginn nema fljúgandi fuglar dyntóttir vindar og tætingsleg ský |
1
ön är ett land ute i havet och under en lång tidrymd sögte sig ingen dit utom flygande fåglar nyckfulla vindar och trasiga moln |
| 2
en að liðinni steinöld bronsöld og járnöld fóru menn loks að gera sér ferjur og sigla burt úr löndunum sem farfuglar hata |
2
men efter stenålderns bronsålderns och jernålderns slut började man till sist bygga sig färjor och segla bort från länder som flyttfåglarna hatar |
| 3
og sæfarinn kyntist hreyfingu tímans sem líður um hugann eins og hafalda yfir sjávarflöt án þess að hagga við djupunum |
3
och sjöfararen lärde känna tidens rörelser som forflyttar sig genom sinnet som en våg över havsytan utan at beröra djupen |
| 4
enda var sæfararhugurinn til svo löngu áður en sæferðir hófust og lifir trúlega eftir að sæferðir verða fallnar í gleymsku |
4
sjöfararens längtan fanns också långt innan sjöfärder inleddes och kommar troligen att leva sedan sjöfärder har fallit i glömska |
| 5
af því að fljúgandi fugl dyntóttur vindur og tætingslegt ský eru sálaröfl þeirra sem rata lífsfóttaleiðir til lífsins |
5
därför att en flygande fågel en nyckfull vind och et trasigt moln är deras själskrafter som finner livsfyktvägarna till livet |
| 6
en þegar margreyndur sæfari skoðar í hug sér virðist honum eyjar heimsins strjálar en þjáningin undra víðáttumikil og djúp |
6
men när en befaren sjöfarare rannsakar sitt inre förefallar honom världens öar spridda men smärtan underligt vidsträkt och djup |
| 7
og það grípur hann þögull beigur við löndin sem farfuglar hata og vandlega skipulagt myrkrið sem bíður við lok allra ferða |
7
och han grips af tyst fruktan för länderna som flyttfåglarna hatar och det omsorgsfullt ordnade mörker som vänter vid alla färders slutt |
| 8
þá staðfestist hann í eynni helduren hverfa til uppruna síns og þannig varð eybúinn til úr þöndum kvíðboga ferðalangsins |
8
då stannar han hellre kvar på ön än återvender till sitt ursprug och på det sättet uppstod öbon ur den resandes starka ängslan |
| 9
þetta vita náttúrlega allir því eybúinn talar jafnan um heimkynni sín eins og hillingar séðar utan af hafi þangað til menn verða sjóveikir af því að hlusta |
9
det vet naturligtvis alla ty öbon talar ständigt om sit hem som hägringar sedda utifrån havet tills man blir sjösjuk av att lyssna |
| 10
og hann ratar aldrei heim nema leiðina umhverfis hnöttinn |
10
och han hittar aldrig hem utan att ta vägen runt jorden |
| 11
eins og fugl með anganir fjarlægra staða undir hverri fjöður kemur hann fljúgandi handan um tætingsleg ský og dyntótta vinda |
11
så som en fågel med dofterna av fjärran platser under varja fjäder kommer han flygande bortom trasiga moln och nyckfulla vindar |
| 12
parís róm new york jerúsalem stokkhólmur flórens varsjá aþena vín prag akkra og peking geta ekki orðið heimkynni eybúans |
12
paris rom new york jerusalem stockholm florens warszawa aten wien prag accra och peking kan inte bli öbons hemvist |
| 13
en viðkomustaðir á eilífri vegferð að heiman og heim eru margir |
13
men anlöpningshamnerna på den eviga resan hemifrån och hem er många |